Minnen kommer och går.. Men mina har aldrig kommit...
Sitter i saras rum, På hennes röda täcke med hjärtan på och tänker.. Tänker på hur mitt liv har varit och hur det har sett ut. Mina minnen räcker inte så långt bak i livet som dom flestas och det är synd tycker jag. Alla pratar om sina minnen om när dom var små men jag har inte så mycket att dela med mig utav, har jag minnesförlust? har någon tappat mig i golvet när jag var liten? Jag har ingen aning och jag kommer nog aldrig att få veta varför jag inte kommer ihåg vissa saker och ting :( Dom få saker jag väl kommer ihåg är när jag var riktigt liten, Jag sitter på golvet i vardagsrummet ute på landet i Morfars gamla hus, Jag leker med mitt tågset och jag är lycklig, Lycklig över att mitt tågset alltid kommer att finnas där för mig. Jag tror att jag är lycklig iaf, Jag vet inte. Jag kommer itne ihåg några som helst känslor från den tiden. Men nu är mitt tågset borta, jag vill till landet där min morbror har flyttat inn i det stora huset, jag vill se om mitt tågset finns kvar, Om det ligger där och väntar på mig eller om det har valt att åka i sopporna eller något. Jag vill Hitta minnen. Något som påminner mig om min barndom. Inte bara ärret jag har i ansiktet som anton gav mig när vi var små. Jag hoppas att någon dag får han tillbaka vad han förtjänar...Men jag vet att när jag var ung så var jag bara en tjock liten unge som bara lallade omkring och tog livet lätt, Jag gömde mig när hemska saker dök upp och bara åt, andades och lekte. Jag Kommer nästan inte ihåg någonting ifrån min barndom och det sårar mig mycket. Varje gång jag och sara talar i telefon och hon ber mig berätta något så börjar jag tänka, vad finns det att berätta som jag kommer ihåg?
Imorgon eller ja, Idag ska jag åka hemmåt. jag ska försöka tala med min mor om min barndom, titta på lite filmer när jag var liten. jag hoppas att det finns många minnen på band.
Det är dags att börja ta hand om mitt liv, Sluta äta onödigheter, sluta tönta sig över små saker, och börja växa upp ordentligt. Det har gått en lång tid då jag inte vetat vem jag är eller vart jag hör hemma men det gör jag nu. Jag är helt säker på vart jag vill vara och jag vet att jag tänker kämpa för att få vara här.
Jag har börjat tagit mig ann skolans lärdom och vara mera aktiv på lektionerna. Det är dags, Idag tar det start på riktigt.
Aja det är inte så många som läser min blogg, Men vem bryr sig, Det kan vara så jävla skönt att bara få skriva ner saker och ting ibland.
Tänk er som små, När kärlek var en puss på kinden, och världens olycka var när ens radistyrda bil hade gått sönder, Tänk er hur lätt livet var. Varför ska allting vara så svårt ibland? Livet är en hård och tuff skola, Du kan inte skolka det enda du kan göra är att glida med och göra det bästa utav situationen.
Alla ni som bryr sig om mig, Jag vill bara säga tack, tack för att ni finns, För att ni visar kärlek mot mig, För den jag är. jag är ett mysterium och ni som har löst det ni är miina riktiga vänner. Tack för eran existens<3
klockan är nu 02:00 och jag tror sara redan sover i det andra rummet men vem vet? Jag tittar mig i spegeln och ser en spegelbild men vem är det på? Ett litet äckel? jaja, som dom flesta redan vet så ser jag mig itne som en snygging, Jag känner mig inte speciellt nöjd med min kropp och killar tro mig.. Jag tror jag har gått igenom ganska mycket jobbigare saker än vad ni någonsin kommer göra. Ni kommer aldrig att få veta vad det är men tro mig det är jobbiga saker. Urka! Hemska minnen kommer tillbaka från förr:( aja nu ska jag försöka runda av det här logginlägget för det börjar väll bli lite segt att läsa antar jag... tack för visat intresse utav mitt liv iaf. och tänk på en sak. Det finns alltid någon som bryr sig om er så ge inte upp hoppet. var stark Sök igenom dig själv för svar och om inte det fungerar gå och prata med någon som du kan lita på. Någon som betyder mycket för dig. Jag har funnit många svar genom att pratat med min största kärlek.
Nu ska jag hoppilihoppa i säng, Godnatt alla.
-Kimpa
Kommentarer
Trackback
